Multilingual Folk Tale Database


Der Wolf und die sieben jungen Geisslein (Jacob & Wilhelm Grimm)

Vargen och de sju små killingarna 狼と七匹の子山羊
unknown author unknown author
Swedish Japanese
Det var en gång en get som hade sju killingar. Hon älskade dem över allt annat och vaktade dem noga för vargen. En dag måste hon lämna dem för att gå och hämta foder. Hon ropade till sig killingarna och sa: ”Kära barn, jag måste gå och hämta foder. Akta er för vargen. Den uslingen förställer sig ofta. Men ni kommer genast att känna igen honom på hans grova röst och svarta fötter. Släpp inte in honom i huset, för då slukar han er med hull och hår” Killingarna svarade: ”Gå bara i lugn och ro, vi släpper inte in någon”. Och så gick geten sin väg. Men strax därpå kom vargen till getternas hus. Han knackade på dörren och ropade: ”Öppna, kära barn, er mor är tillbaka och har något gott med till er!” Men killingarna sa: ”Du är inte vår mor! Hon har en ljus röst och din är grov! Du är vargen och vi öppnar inte!” Då gick vargen till en handelsman och köpte sig ett stort stycke krita. När han hade ätit upp den var hans röst inte längre grov, utan alldeles ljus. Därefter gick han än en gång till getternas hus, knackade på dörren och ropade med ljus röst: ”Öppna, kära barn, er mor är tillbaka och har något gott med till var och en av er!” Men vargen hade lagt sina svarta fötter på fönsterblecket. Det såg de sju killingarna och ropade: ”Nej, vår mor är du inte! Hon har inte svarta fötter som du. Du är den elake vargen, vi öppnar inte!” Genast sprang vargen till en bagare och sa: ”Bagare, stryk mina fötter med deg”. Bagaren gjorde som vargen bad honom. Därefter sprang den uslingen till mjölnaren och sa: ”Mjölnare, strö mjöl på mina fötter”. Men mjölnaren förstod genast att vargen hade något ont i sinnet och vägrade. むかしむかし、あるところに、優しいお母さんヤギと、七匹の子ヤギたちが住んでいました。  ある日の事、お母さんヤギが言いました。 「お前たち。  お母さんは用事で出かけてくるから、ちゃんと留守番をしているのですよ。  それから最近は悪いオオカミが出るというから、用心するのですよ」 「お母さん、オオカミって、怖いの?」 「そうですよ。何しろオオカミは、ヤギを食べてしまうのだから」 「あーん、怖いよー」 「大丈夫。家の中にいれば安全ですよ。  ただオオカミは悪賢いから、お母さんのふりをしてやって来るかもしれないわ。  オオカミはガラガラ声で黒い足をしているから、そんなのがお母さんのふりをしてやって来ても、決して家の中に入れてはいけませんよ」 「はーい、わかりました。では、いってらっしゃい」  子ヤギたちはお母さんヤギを見送ると、玄関(げんかん)のドアにカギをかけました。
Då sa vargen hotfullt: ”Om du inte gör det, så äter jag upp dig!” Mjölnaren blev rädd för att vargen skulle äta upp honom, så han gjorde som vargen sa. Därpå begav sig vargen för tredje gången till getternas hus, knackade än en gång på dörren och ropade: ”Öppna, kära barn, jag är er mor och har något gott med till var och en av er!” 2 Men killingarna var försiktiga och sa: ”Visa oss först dina fötter!” Då höll vargen upp sina fötter framför fönstret och killingarna såg att de var snövita. Och eftersom vargen nu talade med ljus röst, så trodde de, att det verkligen var deras mor som hade kommit tillbaka. De öppnade dörren, och in störtade den elake vargen. Åh, så förskräckta de blev, alla sju killingarna! Den uslingen hade ändå till slut överlistat dem! I vild flykt sprang de därifrån och gömde sig så gott de kunde. Den ene gömde sig under bordet, den andre i sängen, den tredje i spisen, den fjärde i köket, den femte i skåpet, den sjätte kröp under tvättfatet och den sjunde gömde sig i klock- fodralet. Men den elake vargen hittade dem allihop och slukade dem.  さてしばらくするとオオカミがやって来て、玄関の戸を叩いて言いました。 「坊やたち、開けておくれ、お母さんだよ」  すると、子ヤギたちが言いました。 「うそだい! お母さんは、そんなガラガラ声じゃないよ」 「そうだ、そうだ。お前はオオカミだろう!」 (ちっ、声でばれたか)  そこでオオカミは薬屋に行くと、声がきれいになるというチョークを食べて、またやって来ました。 「坊やたち、開けておくれ、お母さんだよ」 「あっ、お母さんの声だ」  子ヤギたちは玄関にかけよりましたが、ドアのすき間から見えている足がまっ黒です。 「お母さんは、そんな黒い足じゃないよ」 「そうだ、そうだ。お前はオオカミだろう!」 (ちっ、足の色でばれたか)  そこでオオカミはパン屋に行くと、店の主人を脅かして、小麦粉(こむぎこ)で足を白くさせました。
Det var bara den yngste killingen, som hade gömt sig inne i klockan, som han inte hittade. När nu vargen hade ätit sig mätt, så lämnade han getternas hus och lade sig ute på den gröna ängen under ett träd. Han somnade genast. Men strax därpå kom geten hem. Åh, så ledsen och förskräckt hon blev när hon såg att dörren stod på vid gavel! Bord, stolar och bänkar låg omkullkastade, det stora tvättfatet hade gått sönder och lakanen låg på golvet. Getmamman ropade namnen på alla sina barn, men ingen svarade. Till slut, när hon ropade den yngstes namn, hörde hon en svag stämma: ”Mor här är jag, i klockan!” Hon släppte ut killingen och han berättade för henne, hur listig vargen hade varit och förställt sig, så att de hade öppnat och släppt in honom. Alla de andra killingarna hade han hittat och slukat med hull och hår. Då grät den gamla geten och i sin sorg sprang hon ut i det fria. Den yngste killingen följde med henne. När de kom ut på ängen, såg de att vargen låg där. Han snarkade, så det lät som när någon sågar ved. Geten tittade på honom från alla håll och såg att det rörde sig i hans välfyllda mage. Åh, tänkte hon, skulle möjligen mina stackars barn, som han slukade till kvällsmat, fortfarande kunna vara vid liv? 3 ”Raskt, mitt barn, spring hem och hämta sax, nål och tråd”, sa hon till den yngste killingen. ”Vi ska försöka rädda dina syskon”. När killingen kom tillbaka, tog geten oförskräckt saxen och klippte hastigt upp magen på den elake vargen. Hon hade knappt hunnit klippa det första snittet förrän en av killingarna stack fram sitt huvud. Och här hon klippte vidare, så hoppade alla sex killingarna ut efter varandra. Alla levde och de var till och med helt oskadda, för vargen hade varit så glupsk att han hade slukat dem hela. En sådan glädje det blev! Killingarna kramade sin mor och hoppade runt omkring henne. Men hon sa: ”Spring nu och hämta några stora stenar, som vi kan fylla vargens mage med så länge han fortfarande sover”. Killingarna släpade, så fort de kunde, fram stenar och stoppade dem i vargens mage. Sedan sydde deras mor raskt ihop den och gömde sig med sina barn i närheten bakom en häck. När vargen slutligen vaknade, reste han sig klumpigt. Eftersom han var mycket törstig, tänkte han gå till brunnen och dricka vatten. Men när han började gå, så stötte stenarna mot varandra i hans mage och skramlade. Då ropade han: ”Vad är det som ramlar och skramlar i min mage? Jag trodde att det var sex killingar, men nu låter det som riktiga stenbumlingar!” Vargen gick långsamt och mödosamt. När han lutade sig över brunnen för att dricka, så tappade han balansen på grund av stenarna, och föll i brunnen och drunknade. När de sju killingarna såg det, kom de springande och de dansade av glädje med sin mor runt brunnen. 「坊やたち、開けておくれ、お母さんだよ」  声もお母さんで、ドアのすき間から見える足もまっ白です。 「わーい、お母さん、お帰りなさい」  子ヤギたちがドアを開けると、オオカミが飛び込んできました。 「ウワォー、なんてうまそうな子ヤギだ」  みんなはびっくりして、急いで隠れました。  一匹目は、机の下。  二匹目は、ベットの中。  三匹目は、火の入ってないストーブの中。  四匹目は、台所の戸だなの中。  五匹目は、洋服ダンスの中。  六匹目は、洗濯おけの中。  七匹目は、大きな時計の中です。 「グフフフ。どこに隠れても無駄だぞ。みんな探して食ってやる」  オオカミは次から次へと子ヤギを見つけると、パクリパクリと飲み込んでしまいました。 「フーッ。うまかった。さすがに六匹も食べると、お腹が一杯だわい」  お腹が一杯になったオオカミは草原の木の下で横になると、グーグーと昼寝を始めました。  それから間もなく、お母さんヤギが家に帰ってきましたが、荒らされた家の中を見てびっくりです。  お母さんヤギは子どもたちの名前を次々に呼びましたが、返事はありません。  でも、最後に末っ子の名前を呼ぶと、末っ子の子ヤギが返事をしました。 「お母さん、ここだよ」  末っ子は大きな時計の中に隠れていて、無事だったのです。  末っ子から話を聞いたお母さんヤギは、おんおんと泣き出しました。  そして泣きながら外へ出て行くと、オオカミがすごいいびきをかいて寝ているではありませんか。  そしてその大きくふくれたお腹が、ヒクヒク、モコモコと動いています。 「もしかして、子どもたちはまだ生きているのかも」  そこでお母さんヤギは末っ子にハサミと針と糸を持ってこさせると、ハサミでオオカミのお腹を切ってみました。  すると、どうでしょう。  子ヤギたちが一匹、二匹と、みんな元気に飛び出して来たのです。 「わーい、お母さんだ。お母さんが助けてくれたんだ!」  子ヤギたちはお母さんヤギに抱きついて、ピョンピョンと飛び上がって喜びました。  お母さんヤギも、大喜びです。  でも、すぐに子ヤギたちに言いました。 「お前たち、すぐに小石を集めておいで。この悪いオオカミに、お仕置きをしなくてはね」  そして空っぽになったオオカミのお腹の中に、みんなで小石をつめ込むと、お母さんヤギが針と糸でチクチクとぬい合わせてしまいました。  さて、それからしばらくたったあと、やっと目を覚ましたオオカミは、のどが渇いて近くの泉に行きました。 「ああ、お腹が重い。少し食べ過ぎたかな?」  そしてオオカミが泉の水を飲もうとしたとたん、お腹の石の重さにバランスをくずして、オオカミはそのまま泉にドボンと落ちてしまいました。 「わぁ、わぁ、助けてくれー! おれは泳げないんだ! 誰か助けてくれー!」   オオカミは大声で助けを呼びましたが、嫌われ者のオオカミは誰にも助けてもらえず、そのまま泉の底に沈んでしまいました。


Change: Change: